Det börjar nästan bli pinsamt

En person behövde personlig assistans. Hen sökte det från kommunen. Eftersom en privat anordnare skulle vara arbetsgivare sökte hen "ekonomiskt stöd till skäliga kostnader" och inte timmar.

Hen är en vuxen person i blomman av sin ålder, typ 50 år. Hen beviljades 2 minuter per toalettbesök. 2 minuter! Ombyte beviljades med 5 minuter en gång per dag. Förflyttningar med turner räknades inte trots att personen inte är påklädd då. Förflyttningarna ansågs inte vara av den privata och integritetskänsliga karaktär som krävs.

Trots detta kom personen ändå upp i 6,36 timmars grundläggande behov per vecka. Ni som vet hur man bedömer grundläggande behov nu för tiden förstår att det är mer än man kan tro. Det är ju verkligen, som ni förstår, bara exakt den tid det tar för assistenten att assistera i de mest intima situationerna, med händerna på sin uppdragsgivares nakna kropp mer eller mindre. Det fanns alltså, enligt Kammarrätten, rätt stora grundläggande behov. Ändå fick personen inte assistans! Behoven ansågs inte vara av den karaktär och omfattning som förutsätts.

Det här är ju bara pinsamt! Och så långt ifrån det var tänkt att tjänstemännen på domstolar, kommuner och Försäkringskassan borde rodna varenda gång de lägger fram ett förslag till beslut.

I just det HÄR målet hade personen även medicinska behov. Hen sökte om det i ett annat ärende och då återförvisades det till kassan. En kan ju bli gråhårig på kuppen...

Det här visar också hur viktigt det kommer att vara med att få till bra regler när (om?) det blir ett förstatligande. Om man låter nuvarande praxis gälla skulle även personer med omfattande behov riskera att bli helt utan assistans. Och då finns ingen "lightvariant" kvar utan personerna blir hänvisade till andra insatser enligt LSS (t ex ledsagning) och SoL (för hjälp i hemmet).