Gör det du kan

I går kväll tittade jag på Uppdrag gransknings progrem "Han hette Robin". Det är ett uppföljande program efter att man tidigare gjorde ett program om Robiin när han bodde/var inlåst i ett hus i skogen.

Robin var en ung man med diagnosen autism och lindrig utvecklingsstörning. Diagnosen fick han i tioårsåldern. Han utvecklade med tiden ett starkt utmanande beteende i form av självskadebeteende. Ibland skadade han också andra i sin starka stress.

I programmet som gjordes när Robin bodde i skogen visas hur kommunen totalt misslyckades att ge Robin det han hade rätt till. Att behandlas som en samhällsmedborgare med samma rättigheter som andra samhällsmedborgare. Att inte bli inlåst utan lagstöd.

Efter programmet bestämde sig Robins syster Jessica för att Robin inte skulle behöva bo där mer så hon tog hem honom till sig och sin man. Där bodde han i en icke särskilt ändamålsenlig bostad. Han fick personlig assistans. Två bolag misslyckas med uppdraget innan kommunen återigen blir inkopplade. Nu som assistansanordnare. De misslyckas också. Då händer det oändligt tragiska.

Jessica ger Robin tabletter och säger att om han tar dem blir han en ängel som sin pappa. Robin tar tabletterna. Jessica döms för mord.

Det är så fruktansvärt sorgligt att se att det värker i hela kroppen. Jag lider med alla inblandade men mest känner jag en stark sorg över alla anordnares misslyckande med att hitta nyckeln till Robins utmanande beteende.

Jo. Jag FATTAR att det är svårt. Jättesvårt. Men det ÄR inte ogörbart. Forskning visar att utmanande beteende KAN minskas om man använder rätt verktyg.

Jag tror att det framförallt handlar om kompetens i själva verksamheten. Hos ledning, chefer och mellanchefer. Det är så oerhört viktigt att den finns. Och att det finns rutiner för att snabbt reagera på nya utmanande beteenden. Att assistenterna får rätt stöd och att man aldrig, aldrig bara går vidare med mantrat "han är sån". INGEN är sitt utmanande beteende!

Petra Björne, min favoritmänniska på det här området, pratar om "utmanande beteende, utmanade verksamheter". Det är alltså inte personen som har ett utmanande beteende som gör/är fel. Det är vi som misslyckas när vi inte fixar utmaningen.

När jag var liten lärde jag mig att man ska göra så gott man kan. Det räcker. Men ibland gör det inte det. Jag ber dig som är verksamhetsledare, chef, samordnare etc att inte TA uppdrag med utmanande beteende om du inte har kompetens. Om du redan har sådana uppdrag och inte har tagit det riktigt på allvar ber jag dig att utbilda dig. Fort! Nu! Och inte bara dig utan alla underchefer och personliga assistenter också.

Du kan t ex börja med Socialstyrelsens kunskapsguide.