ISF granskar FK

Nu har Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, släppt sin första gransking av två kring hur Stärkt assistans har hanterats av Försäkringskassan. Spännande! De har flera förslag som FK behöver arbeta med men kanske inte de som vi allra helst hade önskat. Eller vad tycker du? Vad händer t ex med personer med utmanande beteende?

Av rapporten kan man utläsa att ett av problemen med implementerngen av lagändringarna är att de som jobbar med ansökningarna har fått ett dåligt och alltför sent stöd från "högre ort". Handläggarna menar att det stöd de har fått i princip bara är samma som stod i förarbetena. Samtidigt har handläggarna (och vi) förståelse för att det inte går att detaljstyra bedömningar. Såklart. Det de väntar in nu är vägledande praxis, det vill säga domar...

ISF skriver att det ställs relativt höga krav för att beviljas tid för "förebygga skada" eller "löpande stöd". Förebygga skada är när assistansen behövs för att förebygga att den enskilde skadar sig själv, någon annan eller egendom. ISF skriver vidare att det i förarbetena framgår att det bör kunna ställas krav på "faktiska episoder" eller att incidenter uppstår med en viss frekvens. Dessutom ska risken för att personen skadar sig själv, någon annan eller egendom kunna leda till allvarliga konsekvenser.

Löpande stöd är det nya behovet som gäller medicinskt tillstånd. Där ska det finnas fara för den enskildes liv eller att det annars finns ett överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa. Det är bara kroppsliga tillstånd det handlar om. Assistenten ska hela tiden behöva finna sig nära den enskilde och behovet ska finnas under större delen av dygnet.

Svårigheterna i bedömning här, skriver ISF, är t ex allvarlighetsgrad och frekvens. Det verkar också vara svårt att bedöma varaktigheten, särskilt när det gäller barn. ISF noterar att syftet med lagen var att rätten till assistans skulle utökas men att utformningen av lagstiftning och förarbeten innebär att det inte blir så stor skillnad mot för tidigare. Något som minst sagt är anmärkningsvärt. Var det här medvetet måste vi fråga oss? Visste regeringen att det var en luftballong som skulle spricka?

När det gäller schablonavdraget för föräldraansvar är det så himla krängligt att man kan bli gråhårig när man ska försöka förstå vad de faktiskt säger. Men jag gör ett försök.

1. Regeringen säger att i propen att schablonavdraget ska göras från sådana hjälpbehov som kan bero på barnets assistansgrundande funktionsnedsättning (vad är det för märkligt uttryck?)
2. Regeringen säger också att det ligger i sakens natur att avdraget ska göras från barnets samlade hjälpbehov och att det därför inte behöver anges i lagtexten.
3. FK tillämpar lagen så att föräldraavdraget ska göras från de hjälpbehov som kan bero på barnets funktionsnedsättning och ingenting annat. T ex räknas inte blöjbyte på ett barn som är väldigt ungt eftersom det är "normalt" att ett mycket litet barn behöver blöja.

ISF skriver att en alternativ tolkning skulle kunna vara att schablonavdraget ska göras från det totala behovet. T ex skulle då ett mycket litet barn kunna få tid för blöjbyte. Men, menar ISF, det skulle kunna innebära att om behovet av blöjbyte försvinner när barnet blir äldre så kommer timmarna ändå att finnas kvar eftersom FK inte får göra en omprövning....

Jag är glad åt att ISF uppmärksammar FKs bristande kompetens att lyssna på barnet. Det handlar både om att man inte har kompetens och att man de facto inte gör hembesök så att man KAN lyssna på barnet. Skärpning här Kassan!

Det här är deras sammanfattande förslag och rekommendationer:

Det är oklart hur schablonavdraget för föräldraansvar ska göras och oavsett vilken tolkning som görs av bestämmelsen leder det till problem i tillämpningen. Därför rekommenderar ISF regeringen att överväga att tydliggöra regelverket för schablonavdraget, men också att se över möjligheterna att ompröva rätten till assistansersättning.

ISF rekommenderar också Försäkringskassan att utveckla arbetet med att göra barn delaktiga i assistansutredningen av det egna ärendet. Där ingår att förbättra stödet till försäkringsutredarna när det gäller hur barn ska komma till tals, även barn som har en nedsatt kommunikationsförmåga.

Försäkringskassan bör även överväga att genomföra hembesök i större omfattning. Det görs färre hembesök nu än före pandemin, vilket också försvårar att låta barn komma till tals. Hembesök kan också ge Försäkringskassan bättre underlag i en utredning om assistansersättning.

Vill du läsa hela rapporten finns den här.