Vård och egenvård - vad bidde det med det då?

När jag hade läst utredningen Stärkt assistans förslag gällande vård och egenvård blev jag ganska upprörd. Jag vet, eller i alla fall anser jag, att det finns problem med att vården ibland alltför lättsinnigt lägger över vård på personliga assistenter som egenvård. Ibland utan att ens ha gjort en egenvårdsbedömning. Vården bara låter saker hända helt enkelt. MEN utredningens lösning på det var att mer eller mindre tvinga alla anorndare att bli vårdgivare. Jag tyckte inte det var rätt väg att gå och skrev i mitt remissvar:

Det är inte de assistansberättigade eller de privata anordnarna som har orsakat eller kunnat göra något åt de otydligheter som har funnits. Jag anser att den ”egenvårdsföreskrift” som Socialstyrelsen tagit fram, som visserligen kritiseras idag, om den hade tillämpats, hade varit tillräcklig för att ge den enskilde assistansanvändaren trygghet i att behoven tillgodoses på ett kvalitativt och rättssäkert sätt. Det är alltså huvudmannen (för vården) som inte har hanterat frågan på ett tillräckligt och seriöst sätt.

Efter att ha snabbläst lagådsremissen som kom häromdagen gällande just den här frågan trodde jag först att de förslag som utredningen hade lagt i princip helt runnit ut i sanden. När jag hade läst lite mer noga såg jag att så nog inte är fallet men jag gillar hur regeringen har behandlat utredningens förslag. De har helt enkelt lyssnat på mig och andra som sa att "Vården måste ta sitt ansvar"!

Det man nu säger är följande:
1. Vården måste ta sitt ansvar när man gör bedömning av vad som kan läggas över som egenvård.

2. Om vården missköter sina egenvårdsbedömningar kan det leda till ingripanden av IVO eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

3. Egenvårslagen som införs gör det tydligt att egenvård är inte sjukvård.

4. Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram föreskrifter för att hjälpa vården i sina bedömningar.

Det är troligt att detta kommer att innebära att färre vårdbehov släpps "okontrollerat" till assistenter. Istället hoppas jag på korrekta bedömningar där vården också har skrivit in hur och när egenvården ska följas upp. Det kommer förhoppningsvis att leda till en säkrare och tryggare assistans för såväl assistansberättigade och anhöriga som assistenter och anordnare.

Kanske får fler behålla vårdinsatser som vård. I sådana fall verkar det troligt att assistenternas arbetsgivare ses som vårdgivare i enlighet med det som skrivs i utredningen.

Jag kommer tillsammans med IfA att hålla en slags "grundutbildning" i att bli vårdgivare den 7 april. Den är lika aktuell idag som innan lagrådsremissen kom. Det är så viktigt, tycker jag, att den assistansberättigade kan få både assistans och vård på ett tryggt och säkert sätt.