Ödesdagen

Idag lägger LSS-utredningen, efter månader av spekulationer, fram sitt förslag. Vad det innebär vet vi i rätt hög utsträckning redan. Men har vi FÖRSTÅTT innebörden av förslagen, det är frågan?

Enligt alla läckor kommer förslaget att innebära att både barn och personer som idag beviljas assistans på grund av "femte behovet" inte längre ska kunna få assistans utan andra, kommunala LSS-insatser. Där diskuteras inte stödets omfattning. Det gör det däremot för den grupp som finns kvar och som fortfarande ska kunna beviljas assistans.

15 timmar i veckan för övriga behov.

Vad innebär det i praktiken? Jo, det innebär att en person med full autonomi, som inte är i behov av omfattande egenvård (för det ska man kunna få assistans för enligt det som läckt ut), kan få assistans för sina grundläggande behov. Enligt statistik från Försäkringskassan har 40% av alla assistansberättigade 31,3 timmars grundläggande behov eller mindre per vecka. och 40% har mer än 40,5 timmar per vecka. För en person utan egenvård, och utan arbete eller skola som kan höja antalet timmar, skulle det innebära att man beviljas 46,3 respektive 55,5 timmar per vecka (dvs de grundläggande behoven plus 15 timmar). Och så jour på natten om man behöver det.

Men vad blir det för ett liv? Hur ska en ensamstående person som inte kan röra sig ur fläcken klara att leva sitt liv på, i bästa fall 55,5 timmar i veckan? Det är ca 8 timmar om dagen och för den som inte har förstått det här med assistans kanske det låter helt tillräckligt. Men för oss som vet, förstår vi att det är en dödsstöt för alla berörda.

Låt oss anta att en person är vaken mellan 8 - 23. Det är 15 timmar. Under den perioden behövs troligen INTE assistans i varje sekund. Men om en assistent inte finns på plats kan de behov man har inte tillgodoses när de uppstår.

När jag jobbade för IfA publicerade vi en skrift tidigt i assistansreformens historia, när regeringen planerade för de första, stora besparingarna. Den hette "Till den det berör och som bör beröras". I den skriften berättade personer om hur viktig assistansen var och vilken stor betydelse den hade fått i deras liv. SÅ många berättelser i den handlade om hur fantastiskt skönt det hade blivit att de kunde gå och kissa när de ville och inte när det fanns personal på plats! Att inte längre behöva använda blöja. Även om man inte behövde det var man tvungen att använda det eftersom man inte visste om man hade personal på plats när man behövde kissa.

Jag ber till varje hög makt jag kan komma på att vi aldrig ska hamna där igen!

Tänk er att inte kunna förflytta er utan att en person finns där - och så finns det inte det.

Tänk er att inte kunna äta när ni är hungriga utan att en person finns där - och så finns det inte det.

Tänk er att det kommer in en fluga i rummet som inte lämnar dig ifred. Och så finns det inte någon där som kan vifta bort flugan.

Exemplen kan göras hur många som helst.

Den 14 januari talar jag på BOSSEs seminarium om vad förslagen innebär. Efter det blir det en debatt med socialutskottets ledamöter. Jag hoppas de tar tillfället i akt och förklarar att de och deras partier inte kommer att acceptera en sådan försämring.

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå