Ibland finns så mycket att säga att inget blir sagt

Ni vet hur det är ibland när man har så mycket att säga att orden liksom stackar sig i halsen och inget blir sagt? Så är det nu för mig. Fast det är ut ur mina händer orden inte kommer. Varje dag, ibland flera gånger per dag, tänker jag att det DÄR måste jag skriva om men nu har det blivit så många saker att det blir alldeles tyst istället. För att börja "tömma systemet" ska jag berätta om en privat sak som är såååå irriterande!

Som några av er redan vet lever jag på ett torp i Skåne tillsammans med min man och min pappa. Pappa är 85 år och en riktig krutdurk. Vi tränar tillsammans på gymmet tre gånger i veckan och han är en hejare på att cykla (elcykel). Men när det kommer till att gå är det värre. På grund av diverse rygg- och höftproblem är han stadig som en rådjurskalv och har svårt att gå en väldigt korta sträckor utan sina gångstavar. MED gångstavar tror han att han kan gå ca 500 meter.

Eftersom vi bor här på torpet och jag rätt ofta är iväg känner pappa sig då och då lite utsatt. Han skulle vilja kunna ta sig in till vår närmaste större ort men också kunna åka och hälsa på släkten i Malmö. Så han sökte färdtjänst. Färdtjänsthandläggaren kom hit och satt sig ner med pappa i pergolan. De gick igenom regler och pappas behov och i går kom beslutet.

Han får INTE färdtjänst.

För att beviljas färdtjänst får man inte kunna gå för långt. Enligt praxis är det här ungefär till närmsta bubusshållplats, vilket har beräknats till ca 300 meter bort.

Snacka om storstadspraxis och storstadsbussar! Här hittar vi bara en buske 300 meter bort! Närmsta busshållplats ligger 1950 meter bort. Men den har pappa ingen större nytta av utan han behöver istället ta sig till den som ligger 4000 meter bort. Då är reglerna så här på landet att han istället får beställa något alldeles förnämligt som är en typ av förlängd bussresa. En plusresa till bussen. Det kan man få om det är mer än 2 km till busshållplatsen.

Så pappa är för frisk för att få färdtjänst. Det är inte alls stridigt att han inte kan gå en max, max de där 500 metrarna men det är inte tillräckligt dåligt för att få färdjtänst. Och han bor för nära busshållplatsen för att kunna nyttja närtrafiken. Vilket gör att han inte kan ta sig någonstans när vi inte är hemma. Så oerhört irriterande! Varför får man inte istället en bedömning av den faktiska möjligheten att ta sig dit man behöver? Jag tror att pappa hade varit jättenöjd av en kombi med färdtjänst och bussresa. Han vill bara kunna ta sig.

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå