Sminkning är inte ett grundläggande behov

Nu har HFD bestämt att grundläggande behov enbart handlar om att överleva. Inte om att leva. Det är endast de BASALA hygienbehoven som ska tillgodoses. Och så har det varit tänkt hela tiden, menar rätten.

Jag blir, om inte chockad så i vart fall väldigt ledsen. Just det här målet handlar om att sminka sig. En kvinna skulle beviljas statlig assistansersättning om hon fick räkna med den tid det tar henne att sminka sig på morgonen. Men se, det tycker rätten INTE att hon ska få räkna.

HFD säger bland annat att ett behov av hjälp utgör ett grundläggande behov inte är tillräckligt för att berättiga till insatsen personlig assistans. Det krävs därutöver att hjälpen är av tillräckligt kvalificerat slag, dvs. att den är av mycket privat eller integritetskänslig karaktär (RÅ 2009 ref. 57 och prop. 1992/93:159 s. 64 och 174 f.). Det här språkbruket cementerar tyvärr fast den rättspraxis som nu råder helt och hållet.

HFD har tagit Svensk ordbok som ges ut av Svenska Akademin till hjälp. I ordboken står det att den "normalspråkliga innebörden" av begreppet hygien är att det avser åtgärder för avlägsnande av smuts och ohälsosamma ämnen från människans omgivning eller från människan själv. HFD menar att det inte finns något uttalande i förarbetena som talar för att med begreppet personlig hygien har avsetts något annat än vad som utgör den normalspråkliga innebörden av begreppet, dvs. att hålla människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen.

Det hänvisas i målet bland annat till att kvinnor kan få sminkning utförd på salong. Det i sig skulle kunna innebära att även t ex rakning inte kommer att räknas som ett grundläggande behov framöver.

Egentligen hade det inte behövt ha så stor betydelse. Om en person hade beviljats assistans för grundläggande behov och därutöver fullt ut för sina övriga behov hade ju sminkning kunnat räknas som ett övrigt behov istället. Och det får man såklart. Men problemet är att det är så oerhört svårt att komma över 20 timmars grundläggande behov idag och att kommunerna blir allt striktare i sin bedömning också.

Sen blir min rent personliga reflektion att vi allt tydligare går mot ett "lagom för handikappade", det gamla, kända och djupt avskydda uttrycket. När jag går på toaletten på morgonen för att sköta min hygien kallar jag det för att jag "gör mig i ordning". I det innefattar jag att gå på toa, duscha, sätta på deodorant och parfym (det räknas troligen inte heller som grundläggande behov), borsta håret och sätta upp det i en hårtofs (det ifrågasätts i vissa beslut om det är grundläggande behov), smörja in mig med hudkräm (som inte heller är grundläggande behov), borsta tänderna och sen sminka mig. Som inte heller är ett grundläggande behov. Jag kan än så länge göra de här sakerna på egen hand. Om jag inte hade kunnat det kan jag lova att jag hade ansett det var mycket integritetskänsligt HELA tiden en person var med mig på toaletten, där jag är mer eller mindre naken ända tills jag är klar med min morgonrutin. Men min vän, som har en funktionsnedsättning, får inte göra den definitionen själv utan där har rätten bestämt att det bara är det "basala" som är av den karaktären att det ska ge rätt till assistans. Det är så man kan gråta.