Tolkningsföreträde

I slutet av förra veckan höll IfA sitt 50:e Debattforum och Rådsmöte. Det är verkligen rätt fantastiskt! Jag skulle ha varit med men en enkel operation blev lite besvärlig och däckade mig så pass att jag inte kunde åka upp. Nu hade jag ändå förmånen att få låta min ”ande sväva” på mötet genom att jag fick skriva manus till en liten ”kavalkad” som avslutade tillställningen. En minnespromenad genom åren från 1994 tills idag.

Och vilka minnen… Man slås av hur lite nytt det ändå är under solen. Ända sedan reformen trädde ikraft har jag och IfA kämpat mot besparingar och oförståelse från Försäkringskassans sida.

Det jag minns väldigt starkt från de första åren var hur duktiga vi var på att skaffa oss det man kallar ”tolkningsföreträde”. Vi läste på från morgon och till kväll och så talade vi om för kommunerna, Försäkringskassan och politiker hur det var tänkt att lagen och dess förarbeten skulle tolkas. Och vi lyckades ofta! Det berodde delvis på att vi faktiskt HADE rätt men jag tror också att det berodde på vår okuvliga tro på reformen.

Sen dess har mycket vatten runnit under broarna. Jag brukar nuförtiden ofta anklagas för att vara en olycksbringare som bara kommer med dåliga nyheter. Det känns såklart inte så roligt men jag tror också att det har varit nödvändigt att verkligen försöka förmedla så som jag har trott att det kommer att bli. Jag har haft rätt alldeles för ofta. T ex när domen om femte grundläggande behovet kom. Vi var på Almedalen då och jag försökte förtvivlat få höga tjänstemän och politiker att förstå hur allvarligt jag trodde det här skulle bli. Det tog en tid men sen besannades varenda ond aning jag hade haft. Eller när den nu sittande regeringen gick ut med att andning och sondmatning skulle räknas som grundläggande behov. Jag trodde aldrig på det som någon lösning för problemen i assistansreformen och senare framkom det ju också väldigt tydligt att minister Hallengren inte hade haft det för avsikt utan att det bara var de där ca 50 barnen som skulle räddas. Nu ser det inte ut att bli något av det förslaget, eller i vart fall inte nu. Det är djupt beklagligt för dem som såg ljuset i tunneln men på lång sikt är det troligen bättre att komma med ett mer komplett lagändringsförslag.

Nåja. Nog med negativiteten. Jag är så innerligt glad att äntligen kunna vara lite positiv! Dels mår jag bättre efter min operation. Bara det! Men sen har vi också det här nya regleringsbrevet vars innehåll läckts ut i den del det gäller assistans. Det är bra! Alltså, det är faktiskt jättebra! Förvånande nog måste jag nog säga. Men det gäller att ta fram det där ”tolkningsföreträdet” jag skrev om innan!

Så här står det i regleringsbrevet från regeringen till Försäkringskassan: ”arbetet ska bidra till att nå det nationella målet för funktionshinderpolitiken om jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället”.

Och så här står det om det nationella målet: ”Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och att barnrättsperspektivet uppmärksammas.”

Men jisses! Förstår ni vad fantastiskt!

Jag lyssnade på den återvändande Anita Fink Knudsen när hon talade på IfAs Debattforum på temat ”Back and furious”. Hon arbetade tidigare som rådgivare och förhandlingsansvarig på KFO för assistansen men gick till helt andra arbetsuppgifter för 6-7 år sedan. Nu har hon återvänt till en juristbyrå som bl a ska arbeta med assistansmål. Hon skulle på mötet redogöra för vad hon ser nu när hon kommer tillbaka till assistansen. En av de saker hon nämnde var just hur viktigt det är att vi börjar föra diskussionen på ett ideologiskt plan igen, med FNs konvention som grund. Och med det här regleringsbrevet till Försäkringskassan ger oss regeringen det verktyget i handen! När vi lämnar in ansökningar måste vi hänvisa till regleringsbrevet och konventionen. När vi överklagar likaså. Det är en fantastisk möjlighet som det är viktigt att vi inte slarvar bort!

Nej. Det här är inte lösningen på alla våra problem. Men det är ett redskap för oss att bryta den negativa trenden och gå framåt.

Jag vill avslutningsvis citera Maria Johansson, tidigare ordförande i DHR och Lika Unika, nu liberal politiker som kandiderar till EU. Hon skrev så här i ett inlägg på Facebook:

Det finns oändligt mycket att göra innan personlig assistans, eller LSS i sin helhet, är återställt och fungerar enligt frihetsreformens ursprungliga intentioner. Det går för långsamt, det tycker jag också. Det behövs både pengar, tydlig politik och lagändringar. Och - vi är många som kommer fortsätta slåss för det. Många inom funktionshinderrörelsen, många inom partipolitiken. En del av oss finns i båda sammanhangen. Detta - att mycket finns kvar att göra, att återställningen knappt har börjat utan endast smugit igång försiktigt försiktigt - motsäger inte det faktum att det regleringsbrev som beslutades om i går visar på något nytt när det gäller det mål som anges när det gäller Försäkringskassan och deras uppdrag och mål när det gäller assistansersättningen. Det är en milsvid skillnad mellan formuleringen från dec 2015 om att "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen", till gårdagens "Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderpolitiken.". Det nationella mål som sedan tidigare är formulerat enligt följande: ”Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och att barnrättsperspektivet uppmärksammas.” Jag tror vi - samtidigt som vi fortsätter kampen - måste kunna se och uppmärksamma de framsteg som görs. Både för vår egen skull och för de tjänstemän och riksdagsledamöter som, trots hårt motstånd - för det finns där, lyckas flytta fram positionerna.

Så heja alla! Nu plockar vi fram vårt tolkningsföreträde och håller fast vid att regeringens brev till Försäkringskassan faktiskt kommer att innebära en skillnad!