Vård, egenvård eller gammal hederlig personlig assistans?

I fredags modererade jag en timmes diskussion om vård, egenvård och personlig assistans på IfAs Debattforum. I panelen satt Carl Höckerfelt som är försäkringsmedicinsk koordinator på Försäkringskassan, Bitte Fritzon från Socialstyrelsen, Ellinor Englund från Sveriges Kommuner och Landsting samt Lise Lidbäck, Neuroförbundet och Sophie Karlsson, IfA från brukarsidan.

Frågan är så viktig eftersom om ett behov bedöms vara vård eller egenvård kan vara helt avgörande för om en person har rätt till personlig assistans eller inte. Jag tänkte försöka skriva ner vad jag tänker och tror och vad som kom fram under paneldebatten för att försöka göra det lite tydligare. Jag ska göra det i ett par olika inlägg där jag börjar i det här med att förklara vad som är vad och vad. I nästa blogginlägg ska jag beskriva vad som ger rätt till assistans och inte. Därefter skriver jag om förslag på lösningar när en person har behov av både vård och personlig assistans. Om du har frågor som du skulle vilja ha svar på är du välkommen att kommentera inlägget eller maila mig på anna@abhutbildning.se så ska jag försöka svara här i bloggen.

Jag ska försöka förklara vad som är vård, egenvård och "egeninitierad egenvård" i form av en liten berättelse. Det handlar om Kalle.

Berättelsen om Kalle

När Kalle känner sig dålig går han till doktorn. Han har ont i halsen och hög feber. Doktorn tittar honom i halsen och tar lite prover och kommer fram till att Kalle har halsfluss och behöver penicillin. Nu är det ju kanske inte så säkert att han skulle få det idag men jag är gammal och på min tid fick man penicillin både för halsfluss och för öroninflammation. Det Kalle får hos doktorn är vård.

När Kalle lämnar doktorn återstår alltså ett vårdbehov; att äta penicillin. Innan Kalle lämnar doktorn ska doktorn göra en bedömning av om han tror att Kalle fixar att ta medicinen själv utan att bli sämre i halsflussen och kanske få halsböld och dö. Typ. Tanken är att doktorn ska göra en egenvårdsplan och dokumentera den. I planen dokumenterar läkaren t ex hur information om hur medicinen ska tas, hur Kalle ska göra om han blir sämre och hur det eventuellt ska följas upp. Många gånger är nog inte egenvårdsplaneringarna så omfattande, för att det inte anses behövas. I andra fall är det en rätt omfattande dokumentation.

När Kalle går hem och äter sin medicin är det alltså egenvård. När penicillinen är uppäten är egenvården slut och Kalle frisk.

Ett par veckor senare får Kalle lite ont i huvudet efter en fest. Då går han till affären och köper en tub Treo. Det är vare sig vård eller egenvård utan man kan möjligen kalla det egeninitierad egenvård.

Frågor och svar om Kalle och hans vårdbehov

Spelar det någon roll i berättelsen ovan om Kalle har en funktionsnedsättning eller inte?

Ja, på sätt och vis. När läkaren gör sin egenvårdsbedömning måste hen bedöma om Kalle kan ge sig själv den kvarvarande vården eller om han behöver stöd av t ex anhöriga eller personliga assistenter. Om det är så att Kalle behöver personliga assistenter för att ta sin penicillin måste läkaren bedöma om Kalles assistenter har den kompetens som krävs för det.

Hur kan läkaren veta vilken kompetens Kalles assistenter har?

Om Kalle behöver praktisk hjälp för att utföra egenvården, ska läkaren (eller för den delen någon annan behandlande, legitimerad yrkesutövare som t ex sjuksköterska eller sjukgymnast) samråda med antingen den eller de närstående som ska hjälpa Kalle, ansvarig nämnd inom socialtjänsten, eller ansvarig befattningshavare hos en annan aktör, dvs den som är arbetsgivare för Kalles assistenter.

Räcker det om Kalles assistenter har gått en folkhögskolekurs för personliga assistenter?

Det kan vara en av de faktorer läkaren bedömer men läkaren ska också titta på andra saker, t ex hur stabil assistentgruppen är och vilken reell kompetens assistenterna har.

Men om Kalle inte själv förstår att han ska ta medicin då? Han kanske har en hjärnskada t ex?

Det spelar ingen roll utan bedömningen läkaren ska göra är ändå densamma. KAN Kalles assistenter ge honom penicillinet utan risk för Kalles hälsa? En annan sak som läkaren ska bestämma är hur egenvården ska följas upp. Kanske bestämmer läkaren att Kalles assistenter måste höra av sig om det blir problem t ex.

Men din berättelse handlar ju bara om halsont. Tänk om Kalle istället har fått stomi eller trach eller något annat lite allvarligare!

Det spelar faktiskt ingen som helst roll vad Kalle behöver hjälp med. När läkaren (eller den behandlande legitimerade yrkesutövaren) ser att det finns ett kvarstående vårdbehov kvar när Kalle lämnar vården ska hen göra en bedömning av om det går att utföra som egenvård eller om Kalle behöver fortsatt vård. Det här står beskrivet i Socialstyrelsens SOSFS 2009:6. Läkaren ska göra bedömningen i samråd med Kalle, med respekt för Kalles självbestämmande och integritet samt utifrån Kalles behov av trygghet och säkerhet.

Bedöma vård och egenvård

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå