Vad betyder det att andning blir grundläggande behov?

I dagens Aftonblad står det att Lena Hallengren, Socialminister i den nya regeringen, vill fullfölja sitt löfte att låta andning och sondmatning bli grundläggande behov. Ett lagförslag sägs ligga redo och ska kunna träda ikraft redan i sommar. Jag tror vi alla känner en lättnad inför detta och jag skänker en tacksamhetens tanke till både Hallengren och de partier som tryckt på i den här frågan.

Men. Och jag vet att jag är tråkig som inte bara kan glädjas, men det går liksom inte när vi har en myndighet som tolkar lagen som de gör. Därför måste vi ställa oss frågan: Men. Vad betyder det?

Sondmatning ÄR redan ett grundläggande behov för det första. I en dom från HFD, 682-17, kommer HFD fram till att egenvård som avser något av de grundläggande behov som anges i 9 a § första LSS kan – om den hjälp som behövs är av tillräckligt integritetskänslig karaktär – ge rätt till personlig assistans och även ligga till grund för prövning av rätten till assistansersättning. Rätten fastslår vidare att sondmatning ska betraktas som intag av en måltid och därmed utgöra ett grundläggande behov.

Det var egentligen två frågor som prövades i målet. Först om personlig assistans respektive assistansersättning över huvud taget kan ges för sjukvårdande insatser som utförs som egenvård. Med egenvård avses en hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal efter en individuell prövning bedömt att en patient själv eller med hjälp av någon annan kan utföra. HFD menar att eftersom insatsen inte utförs av personal inom hälso- och sjukvården så finns inte några principiella hinder mot att egenvård beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till såväl personlig assistans som assistansersättning.

Sen prövade HFD om sondmatning som bedömts vara egenvård kan anses ingå i begreppet måltid. Begreppet är inte definierat i lagen, men HFD menar att även andra sätt att tillgodose en persons näringsbehov än att föra mat till munnen innefattas i begreppet måltid. Hjälp med sondmatning är således ett grundläggande behov.

Sen går det inte att sluta sig till att ALL sondmatning, eller andra egenvårdsinsatser som tillgodoser grundläggande behov som t ex rikning, kateterisering eller stomi, är grundläggande behov som ger rätt till assistans. Det beror på om hjälpen– helt eller delvis – är av tillräckligt kvalificerat slag, dvs. om den är av tillräckligt privat karaktär. Detta måste avgöras efter en individuell bedömning av förhållandena i det enskilda fallet.

Så långt den domen. Sen kom då Försäkringskassans tolkning och den blev väldigt, väldigt snäv. I sitt rättsliga ställningstagande kring bedömning av hjälp med måltid i form av sondmatning skriver man: ”Hjälp med på- och urkoppling samt justering av slangar är vanligen tillräckligt privat och integritetskänslig.

Själva matningen genom sond, det vill säga näringstillförseln, är dock typiskt sett inte tillräckligt privat och integritetskänslig. Det beror på att sondmatning utförs på ett annat sätt än matning genom munnen. Matning genom munnen innebär ett mycket nära samspel mellan den enskilde och assistenten. Motsvarande samspel förekommer vanligen inte vid sondmatning.

Sondmatning kan dock i vissa fall förutsätta att assistenten övervakar matningen och därigenom den enskilde på ett så intensivt och närgånget sätt att själva sondmatningen bör betraktas som tillräckligt privat och integritetskänslig. Sådan övervakning kan behövas av medicinska skäl när det finns en väsentligt förhöjd risk för att vätska och mat hamnar i lungorna (aspiration) med risk för allvarliga komplikationer om den enskilde inte själv kan påkalla hjälp. Vilken nivå av övervakning den enskilde behöver ska framgå av egenvårdsbedömningen eller annan medicinsk utredning i ärendet.

Huruvida assistenten sondmatar den enskilde manuellt eller maskinellt spelar inte i sig någon roll för bedömningen av om hjälpen i dessa fall är tillräckligt privat och integritetskänslig.”

Så vad har vi att vänta oss för tolkning av lagen när Försäkringskassan ska bedöma vad som är grundläggande behov av själva andningen? Låt mig gissa:

”Hjälp med på- och urkoppling samt justering av slangar är vanligen tillräckligt privat och integritetskänslig.

Själva andningen är dock typiskt sett inte tillräckligt privat och integritetskänslig. Det beror på att andningen inte kräver att en person som känner den enskilde väl granskar om andningen fungerar eller inte. Det kan även en person som inte känner den enskilde väl göra. Andning kan dock i vissa fall förutsätta att assistenten övervakar andningen och därigenom den enskilde på ett så intensivt och närgånget sätt att själva andningen bör betraktas som tillräckligt privat och integritetskänslig. Sådan övervakning kan behövas av medicinska skäl när det finns en väsentligt förhöjd risk för allvarliga komplikationer om den enskilde inte själv kan påkalla hjälp.”

Och det beredde mig ingen glädje alls att skriva det där.

Jag vill inte vara en olyckskorp eller en negativ megafon men jag vill väldigt gärna att alla tänker på att en lagändring om att sondmatning och andning ska räknas som grundläggande behov kanske och troligen inte är tillräcklig för att komma tillrätta med de problem som finns idag.